Kom precis hem från min promenad ute i regnet. Och vad härligt det var. Såklart att jag hade med mig paraplyt. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Jag brukar vanligtvis avsky när det blåser och regnar samtidigt, men idag kände jag att det gjorde mig till en lyckligare människa. Otroligt nog.

När vinden tog tag i mitt bruna hår flög det åt alla håll, upp och ner och in i munnen. Men vad gjorde det? Jag log ändå. Och fötterna blev blöta, men jag log ändå. Och paraplyt vände ut och in på sig och slog till mig, men jag log ändå. Kände mig så otroligt lycklig. Så levande! Tittade upp mot trädtopparna men de verkade ha de hur lugnt som helst, medans jag nere på marken höll på att flyga bort och satte mitt skratt i halsen. Alldeles underbart. Jg har upptäckt att om man bara ger det man kanske avskyr mest, en chans, kan det förändra en för alltid. Eller bara få en att tänka på ett helt nytt sätt. Därför älskar jag att vara ute i vinden och regnet, just för att jag bärjar tänka på ett helt annat sätt. Allt blir helt plötsligt roligt, att hoppa i vattenpölar är bland det barnsligaste du kan göra. Men det är så otroligt kul att det bara spritter i hela kroppen och du kan inte låta bli att skratta och le inombords, bara för att du gör det.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen, slänga på en ansiktsmask, läsa Cosmopolitan och känna mig kvinnlig. Jag älskar att vara en kvinna. Sen ikväll blir det chips, chips och läsk, läsk. Och vem vet? Kanske en bra film eller en regnpromenad.
Den underbara bilden nedan är hämtad från: 
http://eredel.deviantart.com/art/Happiness-81617343