Åkte upp till Göteborg för att möta upp min underbara älskling. Tillsammans skulle vi gå på Way Out West, sov det gjorde vi i en av hans släktingars lägenhet, för de var på semester. Hämtade ut biljetterna och pyste sen in på området där det var sjukt mycket människor! Eftermiddagen började vi med att se på Christian Kjellvander, underbart. Sen så gick vi och tog varsin cider och hamburgare och lyssnade på Iron & Wine. Mysigt.

Sen gick vi mest runt och tog det lugnt. Sen ställde vi och lyssnade på Okkervil River, som jag blev stormförtjust i verkligen!

Sen var det dags för Sonic Youth, som hade en väldigt kort speltid, men de levererade! Och sen ett annat band som jag sett fram emot att få se var Sigur Rós, tyvärr uppfyllde de inte mina förväntningar alls. Folk sprang hit och dit, "röjde" och pratade. Hade väldigt svårt att koncentrera mig på den vackra musiken, för den är väldigt fin. Men jag hade fastnat i leran och tillslut tröttnade jag på att stå där och inte se nånting, så jag gick och la mig i gräset lite längre bort, blundade och kunde först då njuta av musiken. Skulle gärna vilja se dem inomhus, för det har jag hört ska vara väldigt bra.

Älsklingen och jag bestämde oss för att se Broder Daniels sista spelning, men det var ett par timmar kvar till dess så vi gick och tog varsin cider till och bara myste. Träffade på en av min älsklings vänner där, snackade och hade roligt. Sen dags för Broder Daniel, men fan vad trött man var i fötterna med tanke på att det var väldigt svårt att hitta någon riktig sittplats. BD är inga större favoriter hos varken mig eller min älskling, men vi ville se ändå. Och det var väl helt okej, väldigt känsloladdat för många, men inte för mig dock. Drog liten stund innan de slutade spela så vi skulle hinna med spårvagnen hem, och du ska bara veta hur jävla skönt det var att länga sig i sängen och somna.

Dagen efter vaknade vi klockan 12 och drog ner till stan för att käka nåt att äta och det blev McDonalds, haha. Enklast så. Gick även en liten runda på stan och tog det lugnt, för vi hade inget band som vi ville se på förmiddagen. Men därefter vidare med spårvagn ut till Slottskogen, vi missade Ceasars,men gick och tittade på Silverbullit en stund.  Såg även en stund av Håkan Hellström och fan vad han är otrolig på scen, man bara spritter av glädje och sorg varje gång man ser honom live. Grymt bra spelning!  När han var klar gick vi vidare för att se The Flaming Lips spela, och de var ganska coola. Inte min typ av musik dock. Sen var det inte mycket mer på schemat som vi ville kolla på så vi gick och tog varsin cider och bara tog det lugnt. Väntade ju såklart på att få se festivalens huvudakt, Neil Young.

Neil Young drog igång, och oja, det var rysligt bra. Har inte lyssnat mycket på honom innan men man drogs med av hans musik med en gång. Man förstod hans storhet efter spelningen, han ÄR riktigt bra.

Festivalen var nu slut för min och älsklingens del, klubbarna orkade vi inte med alls. Men Way Out West var en helt okej festival, men visst saknar man just "camping-känslan", men annars så är iallafall JAG nöjd.

Och till min Calle, tack för att du finns och för att du tar hand om mig. Du gör mig lycklig, för du är den bästa killen i hela världen! Jag älskar dig.