Idag är jag stolt över mig själv. För att jag har pratat med en person jag aldrig pratat med innan som precis har flyttat in här i korridoren. Och jag tog första steget! Det brukar det aldrig vara, jag tyckte det var skitkul faktiskt. Att jag vågade. Jag har inte så lätt för det som många andra, som låter munnen gå i ett. Jag tänker mycket innan jag pratar, kanske lite för mycket ibland. Men nu vet jag att jag vågar och KAN ta första steget. Att jag inte behöver vänta på att någon annan ska göra det åt mig. En stor varm applåd till mig.