Jag kan helt enkelt inte sätta ord. Allt som är vackert i mina ögon, i mitt hjärta kan jag bara inte förklara för andra på ett sätt så att de förstår. Det finns inte några sådana ord som jag kan skriva ner. Allt sitter inuti mig. För jag var ute och tog en promenad alldeles nyss. Det kändes underbart att leva. Jag hörde gässen som skulle flytta, jag såg den varma solen och kände hur den tunna, fuktiga dimman var på väg att lägga sig längs med horisonten, längs varenda grässtrå. Ögonen kunde inte få nog av denna vy som uppenbarade sig, de ville ha mer. Jag gick längs med vägen och hittade en stor hage med kossor. Jag hörde hur de gromade och ryckte upp gräset från marken. Fann en stig, med två spår från en traktor. Av ren eufori livet gav mig för stunden, sprang jag och hararna verkade springa ikapp med mig. Framför mina ögon la sig en bild jag sent kommer glömma, det var som en i sagobok.

Mina ben ..

... solens tunna strålar, sipprade mellan de höga träden med sina sköra löv, vinden gick mellan trädkronorna, gräset var för grönt och jag var tvungen att kisa. Gnugga ögonen och bli förstummad. Det var verkligzzen en saga. Och när jag sedan