Jag blev så trött på att sitta inne. Mörkret hade börjat krypa fram därute, men jag kunde skymta lite ljus. Bestämde mig för att gå ut en runda utan mp3-spelaren och bara lyssna på allt annat. Och det var riktigt skönt, i närheten av där jag bor finns det ett stort naturresarvat och jag kunde se harar springa för de blev rädda för mig.

Ett stort tomt fält, och längst bort täcktes horisonten av riktigt kolsvarta träd. Molnen hade börjat torna upp sig, men ljuset ville inte ge sig och visade upp sin vackra sida. Vilken underbar kontrast, ni skulle sett den.

Jag stod stannade upp, vilade ögonen på detta och bara njöt. Förundrades över hur magisk naturen kan vara. Den gör som den vill. Stog där i säkert minst fem minuter och vilade mina ögon och tankar. Kände hur hjärtat slog långsammare och långsammare, trodde nästan pulsen skulle försvinna ett tag, så lugn blev jag. Hela världen kändes helt plötsligt så fantastisk, men det är något som många missar, alltför många tyvärr. Att stanna upp och bara andas i fem minuter, man känner sig så stark efter det, ingenting känns egentligen omöjligt.



Just nu spelas Moto Boy på låg volym och jag vilar ögonen, tankarna och hjärtat. Jag kommer sova riktigt gott inatt.