Ibland känner jag för att gråta, bara för att det känns bra. Det känns som att jag släpper ut något som jag inte behöver ha kvar inuti mig, något som bara skaver. Men det är alltid något som skaver, är det inte jobbet, är det utbildning eller vad fan man gör med sitt liv egentligen. Jag vill verkligen hitta något jag älskar och är lycklig som. Något meningsfullt. Man kan nästan bli stressad av att alla pluggar, reser och verkar allmänt lyckliga. Jag vill också känna så.

Jag vill.. Ja nu vill jag verkligen gråta en stund.. Allt det här känner jag på kvällar och nätter. Varför egentligen? Vad är det som är så speciellt just vid den här tiden på dygnet, när det börjar bli sent? Speciellt när det är mörkt ute. Det är som om att jag vågar tänka, för det är ingen som kan se mig i mörkret. Att det skyddar och skrämmer mig på samma gång.