Det är svårt. Ibland skulle jag vilja säga precis vad jag tycker och känner. Men jag kommer inte alltid så långt. Jag fastnar halvvägs och stannar upp, tänker, vad är rätt och vad är fel. Vad händer om jag skulle göra det här. Sådana blir tankarna. Inte undra på att man aldrig kommer någonstans med det man gör.

Tänk om jag sparat ihop till en volontärresa! Men jag har inte hunnit dit än. Det hade som sagt varit underbart. För det känns så bra när man gör det man vill och känns rätt. Något som man kämpat för. Det går ju upp och ner hela tiden, men i varje situation så finns det ett ljus. Oftast är det svart. Men ibland finns ljuset. Ush, vad jag låter superpositiv. Jag kan inte säga att jag har känt så i de mörkaste stunderna, då har allt verkligen bara gått i svart.

"Tänk om jag kunde berätta för dig eller bara fråga hur du mår"