This is great. My mind and my heartbeats and the time, slows down, it almost stops.
It feels kinda sick.

Ikväll blir det en mysfilm, ungsbakade chips och Fanta. Filmen är Amelié från Montmartré. Det är verkligen en av de allra finaste och bästa filmer jag vet. Åh vad jag drömmer mig bort till Paris, det är så ljuvligt och underbart där.

Det gick att ta på kärleken under spelningen. Jag stod allra längst fram och var så nära dem, så uppslelt var jag!Tårarna rann längs med mina kinder och jag visste att det här skulle vara en av de allra sista gångerna jag kommer få se dem. Det enda jag kände under sista låten Calleth U, Cometh I, var hur mycket jag skulle vilja springa upp på scenen och bara säga tack. Säga tack för allt de gjort och krama om dem. Och ni skulle sett Ola Salo's ögon, de måste vara de vackraste på planeten. Så mörka och stora, helt underbara. Jag blir tårögd.

Jag tycker om hans musik och den första låten jag hörde med honom var Life on mars som jag verkligen fastnade direkt för. Men nu har jag inte lyssnat så mycket på honom, förrens nu när jag hörde en låt på radion nyss. Har glömt bort hur mycket jag tyckte om hans musik.

Jag vet inte om jag riktigt kommer finna de rätta orden för att beskriva den här spelningen. Var nervös och illamående med tanke på att det här är en av de sista gångerna jag kommer få se dem live. Allt var underbart, perfekt, svettigt, magiskt, pompöst, ljuvligt, vackert, bombastiskt, ösigt, gudomligt, euforiskt, känsloladdat. Orden har inget slut. Att stå där, framför den scenen i den publiken fick mig att känna mig som världens jävla lyckligaste på hela jorden. Det var jag verkligen! Njöt och kände hur musiken pulserade genom hela kroppen, genom varje blodkärl, genom lungorna, genom skelettet, genom magen, genom hjärtat. Jag har inte känt mig så levande och sårbar på samma gång. Önskade att kvällen skulle vara evig.

Det här kommer bli alldeles magnifikt och underbart ljuvligt! På lördag vid den här tiden kommer jag stå och röja framför scenen The Ark står på. För de som har missat ska de ju splittras och göra en avskedsturné. Som jag givetvis ska vara en del av. Och vetskapen om att jag snart ska få se dem intimt och nära gör att jag nästan svimmar av bara tanken.

Den allra första gången jag såg dem var på Kino i Karlskrona 2005. Och det var så jävla magiskt! Det var max två mellan mig och scenen, jag skojar inte! Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Så nu när jag tänker på att jag ska få se dem så nära igen, får det att kittla runt rejält i magen. Jag kommer få höra dem spela gamla favoriter som Let your bodie decide, Joy Surrender, Echo Chamber, The Most radical thing to do, Disease och listan kan göras ännu längre. Jag får världens kick nu när jag bara ser mig framför den scenen och sjunger alla dessa låtar. Nästan som om man går på en drog. Världens bästa drog dessutom.

Haha, känner man sig inte lite gammal nu? De spelar en massa bra oldies-hits på HIT FM Gold, och nyss hörde jag både Spice Girls och Nirvana. Känns lite skumt. Nåväl, sådan musik blir ju också gammal tillslut. Men långt ifrån lika gammal som hitsen från 70-talet.

Sitter med ett glas chokladmjölk och en skål med fil framför teven och TV4. Det är nämnligen så att mitt kära The Ark ska spela några låtar och göra en liten intervju. För en halvtimme sen spelade de It takes a fool to remain sane, helt underbart. Här är lite tider för er som vill se dessa underbara gossar på teven.

10.35 - Interview with The Ark
10:50 - The Apocalypse Is Over
11:25 - Breaking Up With God

Och fan vad jag längtar tills den 19 mars då jag ska få se dem på KB i Malmö! Vilken under bra start på morgonen. Resten av dagen kommer bli hur lugn och skön som helst.

Bilden är hämtad från: http://www.folkbladet.nu/wp-content/uploads/2010/12/ark.jpg

Såg den här filmen på bio förra veckan. Gick och tittade på den mest för att det verkade vara den bästa filmen som visades på bio överhuvudtaget. Handlar om en tjej som försöker hämnas på den som mördade hennes pappa. Och hon är riktigt tuff! Med tanke på att alla tidningar hade gett den så bra betyg, gick jag in med inställningen att den verkligen inte kunde vara så bra! Men den var oväntat rolig och bitvis äcklig.

Bliden är hämtad från: http://uberhumor.com/wp-content/uploads/2010/12/coen-brothers-true-grit.jpg

Åh vad jag hade glömt att jag älskade denna kvinnans musik! Jag satt nyss och funderade på vad jag skulle lyssna på. Bläddrade igenom alla mina musikfiler (och det är ofantligt många!), men så hittade jag mappen med musik av Feist. Och då kom jag ihåg, alla underbara låtar som jag inte lyssnat på över två år minst. Främst tycker jag om hennes album The Reminder (som ger mig mest minnen), men skivan Let It Die innehåller en hel del bra låtar också.

Det var när jag bodde nere i Kristianstad som jag upptäckte henne. Satt uppe länge vissa nätter och suktade efter ny musik då jag tröttnat på den jag hade. Den första låten jag hörde var 1234 från albumet The Reminder. Och på den vägen är det, efter det hittade jag låt efter låt som jag fullkomligt njöt av. Så ikväll blir det Feist-kväll!

Bilden nedan är hämtad från: http://nogoodforme.filmstills.org/images/feist.jpg