Jag sitter på mitt rum och tänker. Ibland känns det som att det är något fel på mig. Att jag inte är social nog, eller inte mycket social överhuvudtaget. Pratar inte överdrivet mycket med folket i korridoren, utan lagom mycket. Jag sätter mig inte ner vid teven, bara för att "umgås".  Jag vet inte rikigt vad som är fel, alla andra kan ju göra så. Men jag har verkligen svårt för det. Att vara social har alltid varit en svår bit för mig. Mycket svår. Så svår att jag många gånger bara velat gå och gömma mig och bara glömmas bort, men det var ett tag sen. Men det känns grymt jobbigt att jag inte kan vara social nog. Jag vet inte vad som är lagom socialt egentligen. Men jag kan känna mig utanför emellanåt och det lär ju vara ett tecken på att jag inte är social nog. Ibland orkar jag inte. Ibland blir det för ensamt, men jag vill inte vara ensam med folk jag inte vill vara med, jag vill vara ensam med de jag älskar, med mina vänner.