jonas hassen khemiri
"Den handlar om dramaläraren Rolf vill sätta upp Strindbergs Ett drömspel men hans elever vägrar. Istället bestämmer de sig för att fylla scenen med sina egna drömmar. Alla ges chansen att spela Gud. Blanca återupplivar sin döda syster, Idris friger sina fängslade bröder, Olivia sammanför sina åtskilda föräldrar och stumma Sanoj förvandlar sig till språkets centrum. Roll blir identitet, dröm blir verklighet."
Såhär skriver Jonas själv om pjäsen:
"Min nya pjäs är en politisk komedi. Nej, det låter för trist. Min nya pjäs är ett khemiriskt drömspel. Nej, det låter för skrytigt. Min nya pjäs handlar om en misslyckad dramalärare som försöker sätta upp Strindbergs Ett Drömspel. Snart gör eleverna uppror och börjar gestalta sina egna drömmar på scenen istället för Strindbergs. Det handlar om ords makt och fem olika gudar. Och om pingviner. Nej, det måste vara mer säljigt. Min nya pjäs är rolig och sorglig på samma gång. Den är prisvärd och krispig och tuff mot fläckar och skonsam mot färger och extra allt och bra batteritid och... Nej, kanske inte så säljigt.
Min nya pjäs handlar om den där eviga teatern som vi alla ägnar oss åt varje dag - sättet som vi använder ord för att iscensätta oss själva, för att aldrig bli avslöjade. Nej, det låter för spretigt. Min nya pjäs är konstruerad som en sådan där rysk docka som man får när någon släkting har varit på konferensresa i S:t Petersburg och fast man vet att dockan bara kommer att samla damm allra högst upp på bokhyllan så ler man artigt och öppnar den största dockan och hittar så klart en mindre inuti och så öppnar man den också och hittar en ännu mindre inuti och hela tiden måste man fortsätta att spela förvånad. Nämen! En till! Oj, vilken liten en! Så är min pjäs konstruerad. Bara att dockorna är olika versioner av sanning och längst in hittar vi. Tja. Kanske språket självt? Ja, det var inte så dumt. Behåll det."
