Vi står på perrongen. Tåget är fem minuter försenat. Jag blir varm av det.

Men det är kallt och blåsigt ute.

Jag kryper närmre intill dig och lägger armarna runt dig.

Du pussar mig på pannan och lägger ditt hubvud mot mitt.

Hjärtat skrattar av lycka. Jag tittar på klockan, tre minuter kvar.

Din famn är den tryggaste platsen. Jag vill inte lämna den.

Jag öppnar ögonen och böjer nacken och ställer mig på tå

för att kyssa dina små, läppar, som har en svag färg av rosa.

Kylan stannar av och rakt emot mig kommer en pust av värme.

Jag stannar kvar i kyssen även om vi sen länge avlängsnat våra

läppar från varandra.

Mitt leende kan man inte missa. Du ser på mig och skrattar till

och säger hur lycklig du är. Jag lägger min varma hand mot din kalla

kind som höstvinden kylt ned, tittar in i dina ögon och ser något som

är oändligt. Något som jag älskar att vakna till på morgonen.

Något som smalnar av när jag kittlar dig, även fast du inte vill.

Det är något fängslande.

Högtalarna väcker mig och säger att tåget strax kommer in.

Hjärtat får sig en skärning, en otrevlig stöt i kanten.

Hjärtat försöker lindra smärtan genom att krypa närmare dig.

Men det gör det värre.

Tåget saktar sakta in och ögonen blir fuktiga. Jag fruktar detta.

Tåget.

Du kommer gå på tåget och sakta åka bort från mig.

Mitt hjärta som är kvar i ditt hoppar på tåget tillsammans med dig.

Men det sträcks sakta ut till en tunn tråd, och om någon stöter

till den gör det ont.

Jag håller ett stadigt grepp om din hand, så hårt jag bara kan. Och borrar ner

min nos i din tröja. och smiter upp vid halsen där du luktar, bara du.

Du tittar in i mina ögon, jag vågar knappt. Du säger att du älskar mig

och jag säger, jag älskar dig också.

Och så släpper jag din hand och vanten din glider av men du hinner

inte plocka upp den.

Så jag tar hand om den. Jag kommer lägga den brevid mig i sängen.

Det är nästan som att ha dig nära. Och du luktar så gott.
Jag försöker ser vart du tar vägen, så jag kan vinka och skicka kyssar.
Men du försvinner bland alla väskor och jackor och människor som söker en plats
.

Tågets dörrar smäller igen och det startar, likaså mina ögon.

Tårarna börjar smått droppa ned på den gråa asfalten.

Skickar iväg kyssarna och vinkar och hoppas de träffar dig.

Nu far det iväg, spåren leder dig hem och bort. Hjärtat skriker efter dig

och tårarna rinner nedför mina kinder. Det är så långt tills jag får krypa

upp i din famn och lukta på dig. Kyssa dina varma, mjuka läppar.