Var och tog ett par koppar kaffe (några för mycket, så man skulle kunna sova) med min vän Sebastian. Det var roligt, det blev mest nostalgisnack. Även om vi har träffats tre gånger är det alltid lika roligt att prata med honom, har man väl börjat komma igång att prata finns det inget slut på samtalet.

Jag borde ägna mer tid åt att träffa mina vänner, de få underbara jag har. För att bara sitta med en vän på ett fik i en timme med varsin kopp kaffe ger så himla mycket. Man behöver inte ge varandra en hel dag, det räcker med en timme. Man mår hundra gånger bättre efter det.