Tog mig en lång och härlig promenad ute i blåsten alldeles nyss. En hel timme med vinden i ryggen, vinden rakt in i öronen, under mössan och rakt mot mig. Bortsett från att kinderna var bortdomnade och öronen var som isbitar var det skönt att ha händerna i de varma fickorna. Under promenaden lyssnade jag på ett program från P3 som heter Verkligen, i det avsnittet befann de sig på Arlanda och folk gifte sig, bråkade, smugglade knark och väntade på nära och kära. Intressant.