Bilden är hämtad från: http://www.evanburton.com/imghosting/MEW.jpg

Nu sitter jag och lyssnar på Muse. Mest låtar från deras album Supermassive Black Hole. Jag har inte haft någon större koll på Muse förut, kanske hört deras superhit Starlight ett par gånger, men då har den gått obemärkt förbi. Men när jag för ett tag sen satte mig ner och lyssnade igenom låten kunde jag inte få den ur mitt huvud. Och sedan dess har jag gått på jakt efter mer musik från Muse och jag kan inte annat än knäböja för dem, nästan iallafall, jag tycker att deras musik är helt outstanding. Verkligen den typ av musik som jag saknat, texterna, rytmerna, trummslagen som faller så rätt och denna röst som lägger sig tätt intill mig. Tack för att jag hittat Muse. Förstår inte hur jag har kunnat missa, de som är så stora men som ingen snackar om. 

Jag älskar det jag hör!

Hyrde denna rulle som jag och älsklingen tittade på igårkväll.

En film av Juan Antonio Bayona som tillsammans med skaparen av  Pans Labyrint, Guillermo del Toro gort den här rysaren. Men kanske inte just den typ av rysare man förväntar sig att det ska vara.

Den handlar om Laura som flyttar in tillsammans med sin man och son till barnhemmet hon växte upp i. Det är övergivet nu men hon planerar tillsammans med sin man att driva ett hem för handikappade barn. Sonen Simón har en livlig fantasi och leker med sina låtsasvänner. Lauras minnen från uppväxten i barnhemmet kommer sakta men säkert tillbaka till henne. Hon dras in i den farliga leken tillsammans med sin son och hans vänner. Den här filmen gav mig rysningar och jag kröp långt in i soffan och gömde mig bakom händerna. Riktigt läskig. 

Jesus Christ Superstar har premiär, idag och jag är inte där. Fy skam på mig.

Imorgon är det premiär på Malmöoperan med Ola Salo. Vilken premiär det kommer bli! Önskar att jag kunde se den.

Tittar på Spiderman nu, spännande, spännande. Det är en mycket bra film. En bra och jämn blanding av action, kärlek, svek, vänskap, glädje och sorg.

Antingen hatar man det eller älskar det. Men jag tror de flesta som växte upp på 90-talet, att den musik har en speciell plats i deras hjärta. Det har den i min. Kommer ihåg när man stod hemma och mimade en låt till min första kärlek som bodde i grannhuset. (tror det var någon Da Buzz låt). Eller när jag samlade ihop så mycket jag bara kunde med Spice Girls och Britney Spears från OKEJ-tidningarna. Och såklart att jag har allt kvar!

Visst kanske det är hel töntigt? Men det är kul och det ger mig tid att glömma bort världen runtomkring mig, fokusera en stund på tiden som var då. Det spelades E-type, Britney Spears, Christina Aguilera, Spice Girls, Aqua, Natalie Imbruglia, Backstreet Boys. Ja, jag kan hålla på hur länge som helst! Och för att inte tala om Hits for Kids skivorna (den allra första äger) det är en massa nostalgi. Helt underbart! Varför inte själv sätta dig ner och lyssna igenom gamla videos på you tube? Det kommer säkert göra dig glad, för det är ju så roligt att minnas tillbaka hur man stod framför speglen och mimade till alla dessa låtarna och försökte dansa som de gjorde.

The Ark bildades 1991, men jag upptäckte dem inte förrens de släppte första skivan We Are The Ark och de fick en speciell plats i mitt hjärta på allvar med State of The Ark.

Och nu börjar jag utsökt tänka på det otroligt grymma musikprogrammet Voxpop, minns ni det kära vänner? När man ringde och röstade på sina favoritvideos och kunde vinna tröjan eller tavlor som artisterna gjort. Henrik och Josefin ägde det programmet. Jag saknar det. Man kan faktiskt nästa påstå att jag hyllar 90 talet en aning, det var min barndom och det var så jävla häftigt töntigt!