Jag hälsade på korna
Imorgon så ska jag åka till Tingsryd. Det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem.
Ensamt?
(ingen rubrik)
Nu ska jag dricka chokladmjölk. Mums.
Rysningar och drömmar
Och bara tänka på allt det underbara i mitt liv
Vattenstrålarna kom i 100km/h
i början ryggraden och jag lät vattnet bara rinna
Rysningarna spred sig över hela kroppen från
tåspetsarna, benen, brösten, axlarna, halsen och toppen av huvudet
Vatten och tankar
Allt bara forsade
medan jag blundade och drömde om en annan dag
Belliot heart "Ben & Jerrys"
"Napoleon Dynamite"
Heroes - bara åtta dagar kvar
"Första gången på sju år"
Den här berättelsen handlar om att man skiljs från sin bästa vän och sen att man hittar varandra igen. Och även om alla tankar som dyker upp. Hoppas ni tycker om texten och kan relatera till den. Kritik är mycket välkommet.
- - - - - - - - - - - - - - -
Det var sju år sen vi sågs senast. Det är ganska lång tid. Du flyttade från den här lilla hålan till en stor stad, då var den det, men nu är den som vilken plats som helst. I mina ögon iallafall. Jag har varit där några gånger, eller ja, många gånger för jag har gått i skolan där i tre år nu. Men aldrig har jag lyckats träffa på dig, inte vad jag vet, du var säkert hon som satt på busstationen och väntade på femmans buss, eller var du hon som skrek åt den där killen som skulle dra åt helvete eller du kanske var hon som liknade dig. Då hade jag velat hälsa, men jag vågade inte för att jag var faktiskt
inte säker på att det var du. Det är dumt att göra sig till åtlöje eller hur?
Men nu ska jag verkligen träffa dig, nu vet jag att det är du. Du är nog inte densamma som för sex år sen, vilket jag inte heller är. Jag vet inte vad du har gjort sen sist, har du skaffat barn, förlorat oskulden, har du förlovat dig, lever dina föräldrar, har du gjort abort, knarkat, supit dig redlös, gjort hundratals misstag, önskat att du aldrig fann, varit den lyckligaste på hela gjorde, råkat ut för misshandel, varit med om någon olycka, vad har du varit med om? Du har så mycket att fylla mina frågor med, om jag ändå skulle hinna ställa alla dessa frågor. Jag hoppas det. Men jag hoppas jag kommer få se dig ige efter denna första gången på sju år. Och jag vill berätta så mycket för dig, vad jag har gjort, vilka misstag jag gjort, om allt! Jag vill bli din vän igen.
Vi träffades klockan tre på stationen som vi bestämt, jag satt och väntade och tittade mig omkring efter någon som liknade dig, trodde först du hade glömt bort mig. Men där kom du gåendes, det var dina ögon som jag kände igen, de där mjuka blågröna ögonen, och ditt blonda mjuka hår. Det var dock inte lika långt som det brukade vara för sex år sen. Vad jag var nervös i kroppen, magen kliade, nästan som att den sa, ge mig mat, fast jag precis hade ätit. Du log, famnade om mig när du såg mig, jag gjorde detsamma. Det kändes bra, hoppfullt. Vi kommer nog kunna bli vänner
igen. Kanske inte lika bra som när vi var små, men vänner iallafall. Träffas lite då ibland då vi känner att det var ett tag sen, inte umågs-varje-dag eller prata-i-timmar-varje-dag vännen, utan den där vännen som finns där, men inte märks så jättemycket, man vet var man har dom.
Efter kramen kändes kroppen helt omtumlad, lite lugnare, men den ville inte sluta klia. Tankarna i mitt huvud gick runt, du började prata och jag försökte hänga på. Du är pratglad, men jag, jag är mig lik, lite grann iallafall.
Du kliade dig i håret, har du löss? Sen fortsatte vi att prata medans vi gick till ett mysigt och billigt fik, lagom för våra plånböcker. Pratade om våra familjer, hur de mådde, var de gjorde och allt allmänt. Hennes ena storasyster som var 24, hade en fyraårig dotter och hennes andra syster var väldigt kristen och gick mycket i kyrkan. Jag pratade om min familj, sen kom vi fram till fiket. Skåres, ligger inte mer än 5 minuter från busstationen. De hade renoverat och skaffat nya ägare sen jag var där sist, jag tycker om det. Vi ställde oss i kön, men upptäckte att de hade skaffat nummerlappar, märkligt, annars hade den där där man tar numren ifrån bara stått som en prydnad, men nu användes den visst.
Vi diskuterade lite om vad man skulle tänkas ta för något, de hade ju kanelbullar, fylliga biskvier, möra wienerbröd och en och annan gräddig bakelse. Du bestämde dig tillslut för att ta en svart kaffe och en skumboll, själv så tog jag ett glas med varm choklad tillsammans med en apelsinbiskvi. Hittade ett bord och satte oss ner, jag kunde inte sluta att studera henne och se hur hon hade förändrats sen sist, och det var mycket. Nu var du smalare, hade kortare hår, var smalare i ansiktet, men dina tänder var sig lika, den där ena tande som ligger en liten bit över den andra var kvar. Så du har nog inte haft tandställning då. Mitt leénde låg kvar på läpparna sen jag sett henne på stationen, och kliandet i magen försvann sakta men säkert som den tid det tog för oss att äta upp och tömma kopparna.
Jag njöt, du njöt, det sa du iallafall. Och jag litade på dig.
Vi fortsatte vårt samtal för att kunna komma ikapp varandra till nutid, en snabbgenomgång av ditt liv sen du flyttat från hålan till stora staden. Du hade inte trivts på högstadiet, söp runt som en tok och var väldigt rebellisk mot dina föräldrar, du tyckte det var skönt att slippa högstadiet, precis som jag. Bortsett från att jag inte var rebellisk, jag drog mig tillbaka i min egen värld. Samtalet fortsatte, solen lös rätt in i mina ögon genom det höga fönstren och jag klagade på att de kunde haft någon slags persienn. Jag flyttade mig, för att inte behöva kisa med mina ögon.
Vi började prata om vad vi ville göra i framtiden, flytta eller inte, plugga eller inte, jobba eller inte, resa eller inte, om allt. Du visste nog inte riktigt vad du ville göra. Du skulle ju tagit studenten nu samtidigt som jag springer ut och kastar mig ut i det "riktigta" livet, till min stora fasa, men du går nu andra året och läser samhäll med inriktning mot kultur. Innan hade du pluggat något i Kalmar, vad minns jag inte, jag tror inte du nämnde det heller faktiskt. Du hade bort där med din dåvarande pojkvän i en lägenhet, men efter ett år orkade du inte med det. Han var ett svin, du ville inte gå in på vad som hänt, men jag hörde på dig att det var bäst att du inte skulle behöva berätta det. Så du flyttade sen tillbaka hem igen, vilket du tyckte kändes skönt, från början hade du bara velat komma bort från den där stora staden, men nu tyckte du om att vara tillbaka och börja om.
Jag lyssnade med stora öron och älskade att få höra allt om dig. Jag själv pratade inte så mycket, men det gjorde nog inget, du fick nog reda på ganska mycket om mig iallafall.
Vi pratade också om gamla tider, då du bara bodde ett hus från mig. Jag kan inte låta bli att nämna den första gången vi träffades, hur just den bilden hade etsats sig fast i mitt huvud, som om det var för viktigt att släppa taget om det. Att du kom bort med din pappa tror jag, och plingade på hos mig i det röda huset, mamma öppnade och ropade på mig, jag kom springandes med min ljusa kjol och vita tröja med något tryck på, då frågade du mig "kan vi bli kompisar?" och jag tyckte du var den modigaste flickan jag hade träffat! Jag sa lite tyst ja, medan jag gömde mig lite bakom mamma och höll ett stadigt tag i hennes blåa jeans.
Den modigaste tjejen ville bli min kompis. Vad roligt! Det minnet kommer sitta kvar väldigt länge. Jag berättade det för dig och du kom också ihåg att det var så. Vi lekte väldigt mycket.
Alla de minnena pratade vi om, om hur vi spelade brännboll alla grannbarnen på den där stora asfaltsplätten, nu är den så liten ju, om den där "stora stenen" sdom vi kallade den för, hur liten den är nu. Jag kände mig så trygg nu. Att få sitta här och prata mig dig, vad roligt. Jag som trodde att jag aldrig skulle få se dig.
När vi hade ätit upp våra kakor och druckit upp gick vi hem till dig. Du skulle laga mat till dig och din syster innan du skulle iväg på träningen, och jag hade två timmar att inte göra någonting på, innan jag skulle på en spelning och se Moto Boy, som spelade gitarr och sjöng om ung kärlek med sin vackra falsett, kör-sång. Så vi gick hem, genom centrum, det tog inte alls lång tid att gå, tio minuter. Dina föräldrar hade tidigare rint dig och frågat om du hade dina nycklar hem med dig, du sa ja. Och mitt i en disskusion slängde du ut dig ett nej, du hade ju inte med dig dina nycklar och dina föräldrar skulle ju åka till Jönköping och du trodde din syster var kvari kyrkan så du ringde henne men hon svarade inte. Istället gick vi upp i trappuppgången, du bodde bara på första våningen så det var inte många trappor och vi hoppades på att din syster skulle vara hemma och det var hon, til vår stoa tur. Hon lagde mat, det skulle bli kyckling-fajitas.
Det var gott. Hennes syster kände jag igen lite, hon var 21, men kändes yngre men ändå lite äldre. Hon hade sitt lite ljusblondaröda hår som innan. Det var mest hon och du som satt och pratade om en massa folk och platser som jag inte kunde relatera till, så jag satt lite utanför, men det gjorde inget. Sen närmade sig klockan halv sju och du skulle börja din träning vid sjuoch spelningen började också då. Vi började göra oss redo för att gå och skiljas åt. Vi sa hejdå och tackade för maten och gick ut. Du skulle gå åt motsatt håll från mitt, så du sa att det hade varit jättekul att träffas och att vi borde träffas en gång till, jag instämde. Det borde vi verkligen. En fin kram och ett hejdå, vi ses, efter så skiljdes våra vägar åt, men bara för tillfället.
Jag fick inte svar på alla mina frågor, men det var mycket annat som jag fick reda på istället,så jag gick mot spelningslokalen med ett varmt leendé på läpparna och ett studsande hjärta.
Vi är lite vänner igen.
Det slår bara till
Och jag är så jävla spänd idag. Orkar inte med folk.
Det enda jag vill är att vara i Calles famn och bara vara. Det finns inget bättre.
The Pipettes - I love you
Madde och jag är bäst..
.. på projektarbete! Jag sitter och tittar på bilder från tiden då hon och jag knåpade ihop ett grymt projektarbete. Och ja fan vad kul vi hade, det räcker bara med och titta på bilden så fattar man att ja, vi måste haft otroligt roligt. Haha, jag tror det var en av de bästa bilderna av typ tio eller något på oss. För jag vet inte hur många gånger vi skrattade så mycket så vi började gråta. Jag har inte haft så roligt på evigheter som med henne. Jag saknar dig vännen! Vi får ta och ses snart, vi har så jävla kul ihop.
Bok: "Vindens skugga"
Jag måste bara tipsa er om denna bok av Carlos Rúiz Zafón. Det är en av de bästa böckerna jag läst.
Den handlar om en pojke som bor i Barcelona och får en bok av sin pappa som han blir helt fängslad av och undersöker. Senare dras han in i ett stort bråk och konflikter av alla dess slag som håller på genom större delen av boken. Zafón skriver boken på ett alldeles magiskt sätt. Jag fastnade redan på första meningen och jag var fast fram till sista ordet. Det är så vackert och bildligt och radikalt på samma gång. Snälla läs den. Ni kommer inte ångra er en enda sekund att ni drogs in i den här fantastiska historien.
Nej tack..
Jag vill inte ha order. Jag gillar inte att ta order. Så är det bara.
Ibland blir det för mycket.
Gör si,
gör så
eller såhär.
Jag vill göra på MITT sätt.
Uuuh.
Skalar du äpplen utanför ICA?
Mitt hjärta spritter av glädje!
Som Calle skrev till mig häromnatten, "det är menat att det ska vara du-jag".
Det måste det vara.
Jag skulle kunna skriva dig en kärleks sång och sjunga den för dig, om och om och om igen.
För du är den enda för mig älskling.
"Sicko" - Hur mår USA?
Som en kvinna hennes man behövde en ny njure tror jag det var, och hans bror var en perfekt matchning. Men försäkringsbolaget nekade dom operationen. Varför? Det kostar ju försäkringsbolaget en massa pengar. Vilka egosister. Och sen några veckor senare dog hennes man, bara för att han inte fick den sjukvård han verkligen behövde. Jag förstår inte. Klart att alla individer har rätt till sjukvård? Varför ska man behöva betala sig in för att få träffa en doktor?
Alla har inte lika mycket pengar, så är det bara. Som vi i Sverige, för här får man den sjukvård man behöver, inte behöver vi betala stora summor om vi måste tillbringa ett par dagar på sjukhuset. Jag är stolt över att vi har den sjukvården vi har. Klart finns det säkert brister, men över det hela är det systemet som vi har med fri sjukvård underbart. Och vi betalar ju skatter hit och skatter dit, men det är ju de pengarna som går för att VI, varje idivid ska få rätt till sjukvård när det behövs. Skitbra! Men annorlunda i USA som sagt, jag förstår inte att försäkringsbolagen har samvete nog att neka någon medeciner, bara för att det blir dyrt för dem. Och nästa vecka kanske den här personen som behövde operationen för att överleva sen dör, tro fan att de inte bryr sig.
Det enda som vill ha är sina pengar, sina jävla dollar för att de ska kunna själva få bättre lön och köpa finare grejer. För de onödiga prylarna kunde folk fått omtanke, fått veta att de har precis lika stor rätt att leva ett friskt liv som alla andra. Och det kom ju fram att USA är sjuka, väldigt sjukt land. De som mådde sämst i England mådde bättre än vad de bättre ställda gjorde på andra sidan Atlanten. Sjukt. Och en väldigt passande titel, "Sicko". För det är det enda jag kan säga nu känns det som. Varför tar de inte hand om varandra? Varför ska folk gå utan sjukvård, när de kunde fått det med en gång i ett annat land? Sannslöst. Har de verkligen ingen medkänsla? Systemet är sjukt.
Jag är glad över att jag inte bor i USA.
Två filmer och klockan är natt
Bilderna hämtade från:
http://weddingwhirlwind.files.wordpress.com/2008/03/corpsebride-looking.gif
http://www.boston.com/bostonglobe/ideas/brainiac/juno3.jpg
Juno eller Sweeney Todd
Jag blåser bort i regnet och skrattar
När vinden tog tag i mitt bruna hår flög det åt alla håll, upp och ner och in i munnen. Men vad gjorde det? Jag log ändå. Och fötterna blev blöta, men jag log ändå. Och paraplyt vände ut och in på sig och slog till mig, men jag log ändå. Kände mig så otroligt lycklig. Så levande! Tittade upp mot trädtopparna men de verkade ha de hur lugnt som helst, medans jag nere på marken höll på att flyga bort och satte mitt skratt i halsen. Alldeles underbart. Jg har upptäckt att om man bara ger det man kanske avskyr mest, en chans, kan det förändra en för alltid. Eller bara få en att tänka på ett helt nytt sätt. Därför älskar jag att vara ute i vinden och regnet, just för att jag bärjar tänka på ett helt annat sätt. Allt blir helt plötsligt roligt, att hoppa i vattenpölar är bland det barnsligaste du kan göra. Men det är så otroligt kul att det bara spritter i hela kroppen och du kan inte låta bli att skratta och le inombords, bara för att du gör det.
Nu ska jag snart hoppa in i duschen, slänga på en ansiktsmask, läsa Cosmopolitan och känna mig kvinnlig. Jag älskar att vara en kvinna. Sen ikväll blir det chips, chips och läsk, läsk. Och vem vet? Kanske en bra film eller en regnpromenad.
Den underbara bilden nedan är hämtad från:
http://eredel.deviantart.com/art/Happiness-81617343
Ut i regnet
Fisk i citronsås med sockerärter
600 g frysta fisktärningar
1 påse creamy citrus fish kyddmix (Santa Maria)
2 dl créme fraiche, 15 %
2 dl vatten
150 g färska sockerärter
1. Vispa samman kryddmix, cré´me fraiche och vatten i en låg, vid panna. Koka upp under ömrörning. Lägg i fisktärningarna. Koka enligt förpackningens anvisningar. Ca. 20-30 minuter.
2. Skölj sockerärterna och koka dem i några minuter i lättsaltat vatten.
3. Servera fisken med ris, sockerärter och bröd.
Recept från http://www.ica.se
Death from above 1979
Johnny Bravo, Dexter, Powerpuff pinglorna..
Godnatt med Sigur Rós
Bok: "Kafka på stranden"
Nu har jag läst klart den första romanen på jag vet inte hur många månader. Den senaste boken jag läste var nog Brott & Straff av herr Fjodor Dostojevski. Den är att rekommendera er. Har dock en väldans massa böcker att rekommendera, men de kommer en annan dag.
Nu åter till rubriken. Jag har läst en bok av en ny favoritförfattare som heter Haruki Murakami och han har skrivit Kafka på stranden. Boken handlar lite kort om en ung pojke som flyr hemifrån i jakt på sin mor och syster och parallelt med detta äventyr får vi också följa Nakata, en äldre man som har svårt att prata. Han pratar för det mesta med katter. Dessa följer vi genm hela boken, och olika personer kommer in och rör om i deras liv. Jag kan inte berätta mer, för då berättar jag hela boken så det ör lika bra jag slutar där. Men när jag läste boken var jag verkligen i boken, Murakami skriver på ett underbart sätt! Ibland är det svårt att hänga med men det gäller att vara vaken. Här är det verkligen fantasin man får använda för att tro på bokens handlig. Men i grund och botten handlar den nog om att man ska våga ge sig iväg, för att sen kunna hitta tillbaka hem igen. Har inte tolkat boken jättemycket, men den här boken kommer att läsas igen. Om inte annat, kommer den bli väl ihågkommen!
Bokälskare, jag tycker verkligen ni ska leta reda på denna underbara bok.
Dumpa modebloggarna!
Vi anti-modebloggare kommer att få hålla på en evighet att slåss mot vi-älskar-kläderbloggare, likt Itchy & Schratcy här nedan.
Obeskrivligt
En snäll mening
Det tyckte jag var en snäll mening.
SÖKES! David & the citizens
Och just nu är jag på jakt efter musik med mysiga David & The Citizens, jag har letat och letat. Det får väl bli att jag går och köper deras skivor ändå tillslut. Det är musik som jag lyssnade mycket på under den tiden jag gick på högstadiet, det var skönt att drömma sig bort med deras musik då. Nu vill jag bara yssna för att det var så längesen. Jag mår prima idag! Nästan, det bästa hade varit om jag haft min älskling här, eller bara någon vän.
Dagens låt 'gives me chills'
With a chance to make it good somehow
Hey what else can we do now ?
Except roll down the window
And let the wind blow
Back your hair
"Under construction"
Och som ni ser så håller jag på för fullt att röra om lite på bloggen, så allt ligger inte riktigt där det ska. Kommer att lösa det en dag då jag känner att jag har lust. Men inte idag. Men vad tycker ni om min header, längst upp?
The Ark
Choklad + Alphabeat = Sant
Idag i skolan har jag gjort moussetårtor med hallon, vanilj, choklad, mandel och en massa olika underbara smaker! Får se hur de blir, för de ska ligga i frysen och bli stela. En dag idag har jag mest velat vara för mig själv, just nu. Bara ta det lugnt, dricka chokladmjölk och lyssna på glad-musik alá Alphabeat.
Bilderna hämtade från:
http://celebrista.com.br/home/wp-content/uploads/2008/03/alphabeat.jpg
http://tn3-2.deviantart.com/fs11/300W/i/2006/169/e/7/Chocolate_Milk_by_ync.jpg
SJ skit
Såklart jag tror det blir billigare att köpa biljett hem tre månader i förväg, men fan det är ju samma pris som om man skulle köpa dem veckan innan. Jävla skräp.
Untitled movement
Du tittar djupt in i mina ögon
Du vill mig något
Jag kan bara ana
Dina ögon letar sig djupare in
Dina händer går över hela min kropp
över huvudet
över ansiktet
över mina skulderblad
över min rygg
magen
min puls stegrar
dina andetag ökar
Ena stunden följer mina ögon dina händer
andra stunden stänger jag dem och
bara
känner
dina händer
över hela min kropp
Vi börjar närma oss
Jag för försiktigt mina händer över din rygg
din mage
Skakar
Pulsen
Snabbare
Snabbare
Snabbare
Jag ser in i dina ögon
Du säger " Jag har längtat så efter dig"
Intensivt
Ögonen
Kroppen
Hjärnan
Hjärtat
Vad ska vi göra
Dagens (aaaaargh!!)
Idag blir det inte mycket till inlägg, ingen lust eller vilja nu.
Vill bara vara ifred och sköta mig själv, inte ta order från andra.
Det är något jag inte tycker om. Såklart folk får säga vad de tycker och så vidare, men inte att de tycker jag borde göra det här istället för det där. Aaargh! Låt mig bara vara just nu, ok?
RHCP - Around the World
Johnossi
Jag älskar dig Carl
Your hand in mine darling.
Nej, jag finner inte ord längre.
Jag älskar dig Carl.
You and me
Snart kommer min älskling. Snart, snart, snart. And I'm so happy happy. <3 Det är verkligen världens finaste kille.
Innehåll: det man kan äta
Mjölken har gått åt idag, speciellt om man dricker chokladmjölk, :-P
Har förberett mat inför imorgon som jag kommer ta med mig till skolan; potatis, köttbullar, gräddsås och lingon. Yummie. Hoppas att dagen går bra i skolan imorgon, vet inte riktigt vad som ska göras.
Ciao!
Ost-, vin- och valnötsbröd
Har suttit och kollat igenom nätet efter något intressant bröd, och detta hitade jag på http://www.justhungry.com/wine-cheese-and-walnut-whole-wheat-bread-using-almost-no-knead-method
Recipe: Almost No-Knead whole wheat wine bread with walnuts and cheese
- 2 cups (10 oz / 280g) all-purpose flour
- 1 cup (5 oz / 140g) whole wheat flour
- 1/4 to 1/3 tsp. dry yeast
- 1 1/2 tsp. salt
- 3/4 cups (177ml) lukewarm water
- 1/4 cup dry red wine
- 3/4 cups of roughly chopped walnuts
- 1/2 cup finely diced aged Gruyère, or other aged hard cheese
In a bowl, mix together the flours, yeast and salt. (Note about the yeast: I really don't know what rapid-rise yeast is in German, and there's only one kind of dry yeast sold here commonly, so I add just a tad more of that, and it works fine.) Add the liquids and mix until it forms a shaggy ball. It looks like this - the red wine does make it a light purple in color, but after it's baked it's much less noticeable.
Cover the ball and let it rise in a warm place for about 18 hours.
After 18 hours or so are up, the dough should be risen and puffy. Knead in the walnuts and cheese, and form a ball again. Make a sort of sling out of parchment paper, but cutting a length of it off and folding it into half or thirds. Set this
under the ball, in a pot or skillet, and cover the whole thing with a large bowl turned upside down over it
Set your timer to 90 minutes, and when it beeps put an enamelled cast-iron pot in the oven and set it to 500°F / 260°C, or a bit less than that if you have a convection oven. (I do, and I set it to 250°C.) Set your timer to 30 minutes.
Take out the red-hot pot carefully, take the dough by the sling, and drop it in the pot. Bake for about 30 minutes, and take off the lid; if it looks too pale for you at this point, bake for an additional 10 minutes or so. 
Bröderna Lejonhjärta
Way Out West 7-9 augusti
Åkte upp till Göteborg för att möta upp min underbara älskling. Tillsammans skulle vi gå på Way Out West, sov det gjorde vi i en av hans släktingars lägenhet, för de var på semester. Hämtade ut biljetterna och pyste sen in på området där det var sjukt mycket människor! Eftermiddagen började vi med att se på Christian Kjellvander, underbart. Sen så gick vi och tog varsin cider och hamburgare och lyssnade på Iron & Wine. Mysigt.
Sen gick vi mest runt och tog det lugnt. Sen ställde vi och lyssnade på Okkervil River, som jag blev stormförtjust i verkligen!
Sen var det dags för Sonic Youth, som hade en väldigt kort speltid, men de levererade! Och sen ett annat band som jag sett fram emot att få se var Sigur Rós, tyvärr uppfyllde de inte mina förväntningar alls. Folk sprang hit och dit, "röjde" och pratade. Hade väldigt svårt att koncentrera mig på den vackra musiken, för den är väldigt fin. Men jag hade fastnat i leran och tillslut tröttnade jag på att stå där och inte se nånting, så jag gick och la mig i gräset lite längre bort, blundade och kunde först då njuta av musiken. Skulle gärna vilja se dem inomhus, för det har jag hört ska vara väldigt bra.
Älsklingen och jag bestämde oss för att se Broder Daniels sista spelning, men det var ett par timmar kvar till dess så vi gick och tog varsin cider till och bara myste. Träffade på en av min älsklings vänner där, snackade och hade roligt. Sen dags för Broder Daniel, men fan vad trött man var i fötterna med tanke på att det var väldigt svårt att hitta någon riktig sittplats. BD är inga större favoriter hos varken mig eller min älskling, men vi ville se ändå. Och det var väl helt okej, väldigt känsloladdat för många, men inte för mig dock. Drog liten stund innan de slutade spela så vi skulle hinna med spårvagnen hem, och du ska bara veta hur jävla skönt det var att länga sig i sängen och somna.
Dagen efter vaknade vi klockan 12 och drog ner till stan för att käka nåt att äta och det blev McDonalds, haha. Enklast så. Gick även en liten runda på stan och tog det lugnt, för vi hade inget band som vi ville se på förmiddagen. Men därefter vidare med spårvagn ut till Slottskogen, vi missade Ceasars,men gick och tittade på Silverbullit en stund. Såg även en stund av Håkan Hellström och fan vad han är otrolig på scen, man bara spritter av glädje och sorg varje gång man ser honom live. Grymt bra spelning! När han var klar gick vi vidare för att se The Flaming Lips spela, och de var ganska coola. Inte min typ av musik dock. Sen var det inte mycket mer på schemat som vi ville kolla på så vi gick och tog varsin cider och bara tog det lugnt. Väntade ju såklart på att få se festivalens huvudakt, Neil Young.
Neil Young drog igång, och oja, det var rysligt bra. Har inte lyssnat mycket på honom innan men man drogs med av hans musik med en gång. Man förstod hans storhet efter spelningen, han ÄR riktigt bra.
Festivalen var nu slut för min och älsklingens del, klubbarna orkade vi inte med alls. Men Way Out West var en helt okej festival, men visst saknar man just "camping-känslan", men annars så är iallafall JAG nöjd.
Och till min Calle, tack för att du finns och för att du tar hand om mig. Du gör mig lycklig, för du är den bästa killen i hela världen! Jag älskar dig.
Sammanfattning kommer sen
Sigur Rós, Broder Daniel, Sonic Youth, Håkan Hellström...
Kristianstad runt
Skåne runt
Senare drog vi oss vidare till Ivö, där vi tittade mest. Gjorde inget speciellt där faktiskt. Stannade dock där för att få i oss en bit mat, efter det var vårt nästa och sista stopp Knisslinge. Vi gick i skogen och kollade på en massa olika konst som låg i den s.k. Snapphaneskogen. Mycket häftigt. Jag var väldigt trött och somnade i bussen sen när vi åkte till skolan.
Det var skönt att komma hem sen och laga lite mat och titta på Family guy, som är sjukt roligt, men det slår inte Simpsons!
Och på fredag är det dags för Way Out West! Ye!
Christian Kjellvander
Kartan i högsta hugg
Kollade stads kartan över Kristianstad för att kunna hitta till skolan. Visst jag skulle kunna fråga folk om vägen, men jag är en sån som mer vill försöka själv först. Helt enkelt.
Utan några större problem hittade jag till skolan, men det var en bit och blåste gjorde det. I aulan på skolan träffade jag en massa ny människor, dessa skulle jag träffa ganska ofta nu i ett år framöver. Dessa människor ska bli mina vänner. Hoppas på att det kommer gå bra, men det kändes bra första dagen. Vi fick lite information om skolan, kurserna och hur det mesta skulle funka framöver av de två lärarna som kommer att vara där under vår utbildning.
Kom hem och postade studie försäkran till CSN, så jag får mina studiepengar under deta första halvåret. Kan ju vara bra att ha om man vill ha mat och el. Nu sen jag kom hem har jag cyklat lite, sen suttit vid datorn och lyssnat på musik. Köpte även svin dyra biljetter till och från Göteborg. Ska gå på Way Out West i Göteborg, som för övrigt är en underbar stad, med pojkvännen och hans polare. Det hela drar igång med klubbmusik på torsdag, men jag ska bara hänga i Slottskogen och det blir på fredag. Kom sen på att jag var hungrig, så jag gick och värmde den sista pizza biten som blev över sen igår. Var också utanför rummet en stund och då mötte jag Johan och Emelie som bor här i korridoren, trevliga än så länge iallafall.
Saknar min katt Svante som jag lämnade kvar hemma i Tingsryd. Men det har varit en bra första dag, men jag grämer mig lite över att jag inte fick med mig någon jacka ner hit. Hoppas att vädret håller i sig och att vinden lugnar sig så jag inte blir sjuk.
Nu är flytten klar
Hoppas på att folket i korridoren ska vara trevliga och så, jag är inte så framåt av mig men jag får väl försöka, då kanske det kan kännas lite lättare. Men idag ska jag bara stanna på rummet, bara försöka smälta att jag faktisk har flyttat hemifrån på riktigt. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden till då jag började gymnasiet och börja om, det var så fantastisk roligt och spännande. Klart , det var många nya människor, precis som här. Och där träffade jag ju underbara människor. Saknar alla! Saknar alla som står mig nära!
Imorgon då ska jag försöka hitta till skolan. Får se hur lång tid det kommer att ta, ska ta cyklen dit. Hoppas på att det kommer gå bra, men just nu vil jag bara kramas.
Dagens verb
Ätit
Sprungit
Svettats
Duschat
Druckit
Gått
Packat
Svettats
Längtat
//
Nu ska jag åka på kalas.
Long gone memories
Brevid mellanstadiet ligger lågstadiet, där kom jag inte ihåg så mycket. Bara att jag vet det är första dörren och tittar bort, alla klassrum hade namn, där jag gick tror jag det hette Liljekonvaljen. Vi var mycket ute i skogen, på utflykter, picknickar och vi sjöng och spelade mycket. Kreativ och rogivande tid. Alla killarna skulle spela bandy, medans tjejerna satt och tittade på, jättefjantigt kände jag. Men jag spelade aldrig faktiskt, även om jag egentligen ville.
Och sen brevid mellanstadiet på vänster sida ligger högstadiet. En jävla tid faktiskt. Orkar inte komma ihåg allt. Där gick jag mest och bara var, knappt det. Jag tror inte riktigt någon såg mig på den tiden. Och jag höll mig mest för mig själv, hade ingen lust att beblanda mig med de andra dårarna i klassen eller på skolan. Klassen var så jäkla härjig. Ingen brydde sig knappt, sista skolresan gick 4 mil norrut, för att se på bio. Lönt. Nej, och det var en sketen Star Wars-film som röstades fram demokratiskt i klassrummet. Ush folket var så gapiga på den tiden, människor är ett gapigt släkte. Själv känner jag att jag inte klarar av att vara gapig, varför? Problem löses inte genom att stå och skrika och tjura som fyra-åringar eller hur? Det gick inte så bra, visst?
Alla de tankarna gick genom skallen på mig, och visst fick jag en tår i ögat av alla minnen, de onda och de goda. Flest goda minnen har jag från högstadiet, de onda kommer bara från högstadiet. Där kan jag inte minnas en dag att jag var rikigt glad faktiskt. Nej. Lågstadiet, var som sagt kreativt och rogivande. Nåja.
Dagen idag har jag ägnat åt att bli helt knäckt för att jag har känt att jag inte orkar någonting nu. Det är väldigt mycket som ska fixas, med flytt, packning, vad har jag fått med, något jag glömt, alla dessa grejer. Och sen har jag bara velat ha en hel ledig dag utan att göra något nyttigt alls. Det blev blandat, pojkvännen ringde och peppade mig. Han är helt underbar! Två år med dig nu älskling! Sen ställde jag mig i duschen och lät allt vatten skölja av min kropp. Sen kände jag mig hel och ren. Tog det lugnt sen, gick en promenad, skrev packningslista, sorterade lite kläder, packade köksgrejer, ringde en vän jag inte pratat med på ett halvår. Har varit brevvänner i snart 9 år, ska nog åka upp och träffa henne igen när jag åker på Way Out West-festivalen i Göteborg. Så det blev en bra dag till slut, som jag avslutade med Cold Case på teve, en påse chips och apelsinläsk.
Ciao!
Justice också ...
De gör ju sån jävla cool elektro musik.
Aja, surt sa räven.
Fan. Får försöka se dem nån annastans, i Sverige. Men var?
Fyra dagar kvar ...
Jag har mina nycklar och nästan allt fixat nu. Och på tisdag så drar skolan igång kl. 13. Spännande. Jag kommer att försöka hålla er uppdaterade så mycket jag kan, mest fö rmin egen del för att jag sen ska kunna se hur jag utvecklas. För det bör jag ju göra, för det enda jag i princip kommer göra är att baka, baka, baka, baka liten kaka. Hehe.
Nu sitter jag ute och njuter av stillheten som jag har saknat väldigt mycket, och ser när mina tre kattunga leker. De ska
snart säljas, och det kommer det inte hinna flytta innan mig. Dom är så söta, önskar jag kunde ta med mig allihop, men säljandet får mamma ta över sen när jag lämnar Tingsryd.
Ska snart käka lite god mat och titta på teve och slappa som tusan. Ha d gott!
