Ja det var ett bra tag sen jag skrev här och sen jag satt vid en dator senast. Det är väldigt skönt att ha den avstängd ibland, då tar man tag i saker som man helt plötsligt hinner. I skolan är det fullt upp med förberedelser inför julmarknaden som vi ska stå på. Det är här i Kristianstad den 6-7 december, hoppas vi hinner få klart allt innan dess!

Igår kom mamma, lillebror, kusin, mormor och morfar ner och hälsade på mig. Det var jätteroligt, vi åt god paj, pratade och skrattade. Sen på kvällen gick vi och såg på en ishockeymatch mellan Kristianstad - Karlskrona (som för övrigt min morbror tränar). Och det hör inte alls till vanligheten att jag går på ishockey, senast var väl för fem år sedan eller nåt. Men ush ush, det var ju jättespännande(!) Och roligt, Karlskrona vann med 7-4 efter en nervkittlande sista period.

Idag fick jag mitt paket från CDON med Simpsons - säsong 8 + 10 och sen en Johnny Depp film man verkligen bör ha i sim filmhylla om man är ett Johnny Depp fan; Cry Baby.

Tack för mig, nu ska jag titta på Simpsons och imorgon efter skoldagens slut kommer jag ta tåget hem och spendera helgen där. På måndagen ska jag sedan hälsa på tandläkaren och laga ett hål.

Bilden är hämtad från: http://img2.timeinc.net/ew/dynamic/imgs/060630/153610__crybaby_l.jpg  

Idag färdigställde vi våra marsipanfigurer som vi gjorde förra veckan. De målades och doppade sedan i mörk choklad.

Dagen har varit bara bra. Inget speciellt har hänt.

Bortsett från att däcket på cyklen small precis innan jag kom till skolan, såklart det var punktering. Så jag gick hem med cyklen, ska ringa en cykelreperatör. Gjorde en massa olika sortes sandwichar (man kan fylla dem med en massa olika saker, precis vad man vill och så grillas de). Det var på en ny kurs som heter Cafébrunch. Ska bli spännande, det var dock ganska stirrigt idag. Såklart fick man smaka på alla olika sandwichar, mätt blev man minst sagt och gott var det!

Vi står på perrongen. Tåget är fem minuter försenat. Jag blir varm av det.

Men det är kallt och blåsigt ute.

Jag kryper närmre intill dig och lägger armarna runt dig.

Du pussar mig på pannan och lägger ditt hubvud mot mitt.

Hjärtat skrattar av lycka. Jag tittar på klockan, tre minuter kvar.

Din famn är den tryggaste platsen. Jag vill inte lämna den.

Jag öppnar ögonen och böjer nacken och ställer mig på tå

för att kyssa dina små, läppar, som har en svag färg av rosa.

Kylan stannar av och rakt emot mig kommer en pust av värme.

Jag stannar kvar i kyssen även om vi sen länge avlängsnat våra

läppar från varandra.

Mitt leende kan man inte missa. Du ser på mig och skrattar till

och säger hur lycklig du är. Jag lägger min varma hand mot din kalla

kind som höstvinden kylt ned, tittar in i dina ögon och ser något som

är oändligt. Något som jag älskar att vakna till på morgonen.

Något som smalnar av när jag kittlar dig, även fast du inte vill.

Det är något fängslande.

Högtalarna väcker mig och säger att tåget strax kommer in.

Hjärtat får sig en skärning, en otrevlig stöt i kanten.

Hjärtat försöker lindra smärtan genom att krypa närmare dig.

Men det gör det värre.

Tåget saktar sakta in och ögonen blir fuktiga. Jag fruktar detta.

Tåget.

Du kommer gå på tåget och sakta åka bort från mig.

Mitt hjärta som är kvar i ditt hoppar på tåget tillsammans med dig.

Men det sträcks sakta ut till en tunn tråd, och om någon stöter

till den gör det ont.

Jag håller ett stadigt grepp om din hand, så hårt jag bara kan. Och borrar ner

min nos i din tröja. och smiter upp vid halsen där du luktar, bara du.

Du tittar in i mina ögon, jag vågar knappt. Du säger att du älskar mig

och jag säger, jag älskar dig också.

Och så släpper jag din hand och vanten din glider av men du hinner

inte plocka upp den.

Så jag tar hand om den. Jag kommer lägga den brevid mig i sängen.

Det är nästan som att ha dig nära. Och du luktar så gott.
Jag försöker ser vart du tar vägen, så jag kan vinka och skicka kyssar.
Men du försvinner bland alla väskor och jackor och människor som söker en plats
.

Tågets dörrar smäller igen och det startar, likaså mina ögon.

Tårarna börjar smått droppa ned på den gråa asfalten.

Skickar iväg kyssarna och vinkar och hoppas de träffar dig.

Nu far det iväg, spåren leder dig hem och bort. Hjärtat skriker efter dig

och tårarna rinner nedför mina kinder. Det är så långt tills jag får krypa

upp i din famn och lukta på dig. Kyssa dina varma, mjuka läppar.

Nu har jag ätit och lagat mat. Kyckling och någon kryddblanding från Santa Maria + vatten + créme fraiche körde jag in i ugnen. Mycket gott var det! Så nu ska jag avnjuta en iskall päroncider och känna bubblorna smäcka på tungan och skratta av mig åt Simpsons.

Bilden är hämtad från: http://thefeed.blogs.com/photos/uncategorized/2007/07/25/the_simpsons.jpg

Knapra, dricka och se på härliga filmer.
Det kommer jag ägna hela kvällen åt.
Och såklart ringa och säga godnatt till min älskade älskling.

Såhär skriver Jonas själv om pjäsen:

"Min nya pjäs är en politisk komedi. Nej, det låter för trist. Min nya pjäs är ett khemiriskt drömspel. Nej, det låter för skrytigt. Min nya pjäs handlar om en misslyckad dramalärare som försöker sätta upp Strindbergs Ett Drömspel. Snart gör eleverna uppror och börjar gestalta sina egna drömmar på scenen istället för Strindbergs. Det handlar om ords makt och fem olika gudar. Och om pingviner. Nej, det måste vara mer säljigt. Min nya pjäs är rolig och sorglig på samma gång. Den är prisvärd och krispig och tuff mot fläckar och skonsam mot färger och extra allt och bra batteritid och... Nej, kanske inte så säljigt.

Min nya pjäs handlar om den där eviga teatern som vi alla ägnar oss åt varje dag - sättet som vi använder ord för att iscensätta oss själva, för att aldrig bli avslöjade. Nej, det låter för spretigt. Min nya pjäs är konstruerad som en sådan där rysk docka som man får när någon släkting har varit på konferensresa i S:t Petersburg och fast man vet att dockan bara kommer att samla damm allra högst upp på bokhyllan så ler man artigt och öppnar den största dockan och hittar så klart en mindre inuti och så öppnar man den också och hittar en ännu mindre inuti och hela tiden måste man fortsätta att spela förvånad. Nämen! En till! Oj, vilken liten en! Så är min pjäs konstruerad. Bara att dockorna är olika versioner av sanning och längst in hittar vi. Tja. Kanske språket självt? Ja, det var inte så dumt. Behåll det."